Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

Mina böcker

Här finner man reklam för mina böcker

Om mig

”Där man bränner böcker bränner man till slut människor.”

– Heinrich Heine (1797-1856)

För drygt tre år sedan blev jag intresserad av böcker av en slump för att förkovra min svenska. En dag bestämde jag mig till att öppna ett dokument ur min dator där jag började skriva utan stopp, tills det slutligen formades till en bok. Jag fick ny inspiration och skrev fler texter för att vässa min historia. Till slut fick jag tillbaka en första roman och en stor förbättring i mitt språk som jag personligen tycker var det bästa beslutet jag någonsin hade gjort.

Jag heter Fatima Said och jag är 14 år gammal. Bagarmossen var där jag blev uppvuxen och jag är nu tillfälligt bosatt i Tumba.

Fatima Said Niama, 19 Okt, 2021

Räkna till nio men inte till tio

Min bok Räkna till nio men inte till tio skriven i tre års tid handlar om Amanda, en 26-årig kvinna som råkar resa till forntiden. Där träffar hon en man som hon sedan blir bästa vän med. Båda två försöker hitta en väg tillbaka till sin egen tid. När de återvänder, försvinner mannen hon älskat och en månad senare får hon ett brev. Hon är hans enda hopp. För Amanda är Max speciell, men ska hon verkligen riskera sitt liv och rädda kärleken mellan dem?

Boken har ca 60 sidor och är mest action, fantasy och science fiction. Den är 10.6 cm på bredden och 17.5 cm på höjden.

Detta är min första skrivna roman.

Finns i:

Tumba bibliotek, Adlibris, Bokus, smakprov, suomalainen, Tales.

Kontakta mig gärna:

Fatimasaid900@gmail.com

Eller min instagram: fatima_said14_forfattare

_____________________________________________

Detta är min första skrivna roman.

Det är underbart att kunna visa känslor som sorg, hat, glädje, och raseri på bara några sidor med papper och ord som skapar meningar och romaner! När jag var liten, ungefär i åttaårsåldern, tyckte jag att det var sååå himla tråkigt att få en bok. Och ja, jag förlängde ordet ”så” på grund av att jag tyckte starkt och var säker på att jag avskydde all läsning, historia, och att skriva – som jag gör just nu – tyckte jag var utmattande. Men saken var den att jag inte visste. Jag visste inte hur det gick till och jag såg ingen fördel i det. Kände inte hur andra författare grät, skrattade eller tryckte som hårdast med vrede på tangentbordet när de skrev för att visa läsarna hur karaktären kände. Tänk att kunna ha förmågan att göra så att läsaren känner den levande känslan i en annan människa. Att heja, att bua, oavsett vad, kan alla författare visa obarmhärtighet eller medlidande för att sagan ska ha exempelvis en vändpunkt/klimax eller ett lyckligt slut. Allt som handlar om att kunna måla bilder i huvudet och fantisera som att det faktiskt händer är en av mina favoritdelar med att skriva. Att kunna lyfta fram alla bilder och tankar som finns instängda i hjärnan till ett dokument eller papper. Det är ju helt otroligt! Än idag kan jag inte förstå varför folk inte börjar visa och orka, att de inte avsätter tider och skriver för att framhäva något som den personen tycker är intressant att ta upp eller viktigt. Därför vill jag som har gått författarkurser tre terminer i rad (Jorun Modéns författarkurs 1-3) och som har skrivit en hel bok meddela andra i min ålder att ni kan bli så mycket mer. Ni kan behärska, ni kan skapa och ni kan speciellt bli de som orsakar andras rinnande tårar. Ett exempel är boken ”The Tattooist Of Auschwitz” som gjorde så att jag kände obehag och grät för de oskyldiga människor som levde under åren 1939-1945, och runt 1933 (det nazistiska maktövertaganden) genom slutet av andra världskriget (WW2).

Mina sagor

Här finns sagor som jag själv har skrivit!

Inspiration från Jorun Modén

https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/inrikes/lista-sa-lyckas-du-med-din-skrivardrom

Ögonlocken öppnades med ett klick. Tårna sträcktes ut medan händerna lyfte upp filten. Rumpan studsade från madrassen, medan synen blev virrig. Blicken kastades mot spegeln framför sängkanten. Reflektionen av mig själv fick jag plötsligt syn på.

”Hjälp!” Vrålade jag med skägg i ansiktet och en snäv svans bakom ryggen.

Sagan om: En granne som tror att du förstört hans bil.

Bensinmätaren var nästan hela vägen ner till siffran noll. Bilen stoppade hastigt framför bensinstationer. Dörren öppnades, medan ett par droppar föll på den tunna slöjan. Raskt öppnades tankluckan så att bränslen kunde nå motorn. Händerna var täckt med bensin vätskan. När gaspedalen öste tog jag snabbt körfältet hem. 

”Nej den funkar inte sa jag!” Fräste grannen på mobiltelefonen. 

”Vill du kanske ha lite hjälp?” frågade jag medan han kollade på mina svarta fingrar. 

”Nej, stick härifrån och kom aldrig tillbaka!” Gapade han bittert.

Jag tog trötta steg tillbaka hem. Vad är hans problem? undrade jag dunklet, medan vätskan över handflatorna sköljdes av i kranvattnet.

Sagan om: Två barn som ställt till ett bus.

Ugglorna ylade i norrskenet. Knackningar dunkade på ytterdörren tills barnen slog på ringklockan. 

”Vad är det nu!” Öste jag högt över hallen. 

Tystnaden dränkte korridoren. Då jag tog höga steg mot dörren. 

”Bus eller godis?!” Tjöt barnen högljutt med tomma sällar. 

”Förlåt men det finns ingen godis här så…hej då!” Hittade jag på deras ansikten och knuffade in dörren-dock gick den ingenstans. Fnitter hemsökta huset. 

”Då blir det bus va!” Fräste de fyra barnen medan sälarna kastades åt sidan. 

”Nej. Nej!” Skrek jag framför dörren medan de kastade toalettpapper över ansiktet. 

”Haha då går vi grabbar! ’Inget godis?’ Vad är det försvar!” Vrålade en av barnen i gruppen. 

Det positiva är ju att jag inte behöver toalettpapper resten av året, tänkte jag och smällde dörren efter mig. 

Sagan om: Ett blombud men en stor bukett.

Barfota gick jag automatiskt mot ytterdörren. Någon hade plingat. Innan jag rörde handtaget såg jag en siluett i nyckelhålet som så småningom rusade iväg. Oj! Tänkte jag full av adrenalin då jag var den enda under husets tak. 

”Wow!” Hojtade jag medan tystnaden dränkte skogen. Det var blommor i en stor bukett som dolde ett brev. Dock fick jag ej läsa den då jag hörde en pinne brytas itu. 

Sagan om: Hemliga asken.

Ljuskäglan vaknade äntligen till liv. Annas hand grep tag i nyckeln till garaget. Det är lugnt, du är här endast för att lämna cykeln, tänkte hon för sig själv. Hon vände sig om och plötslig fann en ask mitt på motorvägen. Den första tanken är att springa och hämta den så att ingen får en punka eller liknande på däcket. Hon rusade till den bruna och rektangulära asken. Det var den första gången hon hittade något värdefullt och som kanske kunde rädda hennes familj från ekonomiska problem. I porten tändes både tak lamporna och lamporna i marken utanför.

”Mamma…mamma! Hallå!” Tjöt hon bakom köksfönstret. Hon var verkligen livrädd i mörkret.

”Hej gumman!” Hojtade Felicia-Annas mamma med rutan på glänt och sedan skrek: ”Din pappa kommer ner!” Då fönstret stängdes hastigt. Fotsteg var nära. Det var Ralf-Annas pappa.

”Hej älskling! Kom in…kom in!” Tilltalade han välkomnande, medan jag tog ett par steg framåt med fingrarna över asken.

”Kolla vad jag hittade på vägen framför garaget!” Påpekade Anna tills stjärten klistrade på fåtöljen. Tänk om det är guld! Då kommer jag definitivt köpa ett nytt hus till familjen. Drömde hon med blicken på de randiga figurerna. Då luckan öppnades. Oj! Herre gud! Tänkte Anna och lyfte glasburken inuti träasken.

Sagan om: Den halv galna eleven.

    Matildas ansikte sken i den livliga sandområdet. Fåglarna kvittrade fyllt av nöje. Huden sjönk djup intill gräsets långa toppar, så att det pirrade i glädje. Den lugna vinden knuffade hennes bruna hår. Himlen var blå som sträckte sig genom de döda och rostfärgade blommorna. Ovanför vajade grenarna på körsbärsträdet bakom hennes rygg, efter varje hjärtslag. Hennes näsa drog in doften av naturen. De beige tårna nådde utanför trädets skugga, hon la sig platt på ryggraden. Handen var slät som en sandad träskiva som gnuggade ögonlocken med ett slip. Hennes kraft lyfte huvudet från de brännande rötterna. Blicken kastades bort där hennes syskon plaskade i havets klara vatten. 

    ”Pannkakorna är färdiga!” Hojtade mamma Felicia med en hes röst, bakom den glänta fönstret medan hon fortsatte steka. Syskonen, en liten och en stor, kom rusande till lukten av mat. Med en djup inandning sträckte hon armarna upp i luften och tog trötta steg mot den rubinröda stugan. Ljudet av bestick bankade på den dukade matbordet, som gjorde att alla fyra tallrikar och muggar vibrerade.

    ”Mat! Mat! Mat!” Tjöt Matildas lillasystrar-Dina och Cecilia. När alla fick mat dränktes tystnaden i rummet, tills hennes yngsta syster-Dina påpekade:

    ”Imorgon är min första dag i gymnasiet, där Matilda jobbar!” Medan hon slukade upp den rullade pannkakan.

    ”Jag lär ut elever i andra ring vet du väl”, tilltalade jag tills jag stirrade henne i ögonen och bad mamma att slänga en till pannkaka på tallriken smörjd med sylt och grädde, då den var precis under hennes näsa. 

    Matilda vandrade till skolbyggnaden likt hennes lägenhet, bort från landet. När blicken kastade bort mot klassrummet såg hon en rad med trötta ungdomar. 

    ”Kom igen då, ni kan göra det lite mer rakare. Max…eh…kan du står här…ja..där! Matilda kommer snart!” Fräste en blondin kille på deras ansikten. 

    ”Hej… Du kan gå in i ledet nu”, beordrade Matilda till killen med kostym och slips, som trängde sig till den första i ledet. Alla var i ett fint led likt en nål med blicken på Matilda. Hon bad de att gå in tills det blev färre elever och till slut inget led alls. Tiden rullade tills det var dags för matte examen!

”Aladdin, kan du dela ut provet är du snäll?” frågade Matilda på huk med hennes purpurfärgade naglar på högen. Aladdin tog tag på prov papperen och delade ut dem till var och en i klassrummet. Till slut satt han sig ner, susade djupt och stirrande på den första frågan om bråk formler. Han tog hans svettiga penna från träbordet och började skriva. När han var färdig var han så pass självsäker att han inte behövde kolla igenom provet.

    En dag senare fick alla sina resultat, dock var Aladdin omedveten om det. Andra dagen promenerade han till biblioteket höst upp i skolans topp. Han knappade in kodet på skolans webbsida där han såg resultatet. Det tog inte långt tid för honom att kopiera betygen i skolans skrivare eftersom hans mamma var bibliotekarien. Benen rusade till Matilda under en av hennes lektioner. Hans näve slog på dörren förbannat. Matilda öppnade dörren irriterat.

    ”Vad gjorde du!?” hojtade Aladdin ilsket. 

    ”Va?” ifrågasatte hon tillbaka med huvudet snett. Aladdin hade betygen stämplat i handen. Matilda kollade på pappret och viskade: 

    ”Vi kan ta det här senare. Jag har en pågående lektion nu om du inte ser det”, sade hon, medan hon visade med handen platt på de chockade blickarna. 

    Nästa dag promenerade Matilda till skolan, på vägen dit gick hon förbi en basketplan. Hennes händer grep tag i bollen som var täckt med vatten. Bollen siktade på nätet ovanför Matildas huva. Nätet rörde sig inte ett dugg-bollen gick andra sidan stängslet. Hon tog ett djupt inandning då bollen plaskade in i pölen med ett lager lönnlöv. När hon böjde sig till bollen kom Aladdin upp med ett snett leende.

    ”Oj förlåt…är det här din boll?” undrade han lutande fram.

    ”Ähum, nej”, svarade hon tillbaka vindögd.

    ”Ja men då så!” Skrek han kvickt och sparkade bollen flera meter bort så att vattnet från pölen dränkte hennes bok i handen och långa pälsjacka. Aladdin bad om ursäkt men stack i noll tid-med henne fortfarande på rumpan. 

    Matilda återvände till skolan och hängde den våta boken över den långa tråden. Det var hennes favorit bok-Svart vatten. Dagen på jobbet-som lärare, gick ganska bra. Dock försökte hon tydligt undvika Aladdin och hans utsträckta händer då och då. Det var ju orättvist för honom men han förtjänade det ändå.

    Nycklarna klirrade på varandra tills den rätta, guldfärgade nyckeln gick in i nyckelhålet. Foten tog ett kliv in i över dörrmattan. Pekfingret slog på lampan bredvid, med ett ljus över ansiktet. 

    ”Dina! Dina!” Vrålade mamman i vardagsrummet mot korridoren. 

    ”Vad hände?” undrade jag medan ögonen vidgades.

  Hängda papper var på alla träd över hela Matildas bostadsområde. En vecka gick då hon letade i alla möjliga affärer. Dina var försvunnen för evigt, tänkte hon oroligt. På varje upplagt papper står det:

    ‘Hej! Jag heter Matilda och är 25 år. En dag kom jag hem från jobbet där min mamma förmedlade att min yngsta syster var försvunnen. Min yngsta syster-Dina är 16 år. Hon har kort och kolsvart hår med blåa ögon. Snälla hjälp min familj för att finna henne igen” och sedan: ”Med vänliga hälsningar-Matilda Andersson i Aspvägen 10.’

  En vecka senare tog hon hennes bil på morgondagen och återvände tillbaka för att undervisa-och som vanligt undvek Aladdin. Dock när hon insåg att Aladdin inte var i hennes matte lektioner blev hon lättnad och gav honom endast röda märken i proven som han missade. Men när veckan var över blev hon absolut förstörd när hon fick reda på att Cecilia-sin 20 åldriga syster försvann också. 

    ”Mamma vi måste gå härifrån. Tänk om den här kidnapparen också tar dig när jag inte är hemma!” Berättade Matilda då mamma Felicia höll med och packade väskorna-andra dagen in till ett hotell. Matildas mamma var skräckslagen och var för ivrig när hon pratade med servitrisen i hotellet. När Matilda slocknade ögonen och vaknade andra dagen var hennes mamma försvunnen. Då bestämde hon sig att ringa en professionell detektiv. Hennes purpurfärgade naglarna grep tag i telefonapparaten.

    ”Hallå! Hej… Hej jag heter Matilda”, babblade hon då hon berättade allt om de senaste veckorna.

    ”Jag kommer!” Påpekade han, medan luren släppte ut ett ljudsignal. Bankande på ytterdörren var hårda och snabba precis som Aladdins knackningar. Det var detektiven. Han tog henne kvickt tillbaka hem och undersökte fotspår och fingeravtryck. Det tog en till två veckor tills han fick ett resultat. Han berättade om att fingeravtrycket skannade inte en människa utan ett område mitt i skogen. 

    ”Jag ska dit imorgon. Och du…du ska stanna här. Okej! Du går ingenstans”, påpekade han strängt på vägen ut ur lägenheten. När detektiven-Thomas lämnade, åkte Matilda på hennes Mercedes raskande mot postnumret som Thomas meddelade. 

Pistolen föll ner från handen till en kant. Det går inte, hur kunde jag…tänkte han. Dina och Cecilia skrek med darriga röster på mamman som låg platt på ryggen.

    ”Hon kommer när som helst. Jag måste fly från landet. Från jorden och från allt. Jag skulle få ett A men fick istället bli en mördare och flera F istället!” Fräste Aladdin i ett av hörnen och sedan: ”Din unge måste betala för det här!” Öste han på Matildas mamma och sköt ett skott på foten.

Bilen bromsade hastigt framför den lilla, vita stugan. Bildörren stängdes med ett hårt grepp. Matilda tog stora steg mot ytterdörren. Dörren stod på glänt. Hon knuffade den med sitt lillfinger utan ansträngning-med ett knarrande ljud. När hon väl var där kollade hon igenom vardagsrummet, köket (även spisen) och de två tomma rummen. Det enda hon inte kollade igenom var källaren under trappstegen.

    ”För mamma, Cecilia och Dina. För familjen”, viskade Matilda med ilskan i bröstet. De purpurfärgade naglarna rörde den kyliga handtaget på källardörren. ”Hjälp, Hjälp” hörde hon närmare dörren. Långsamt kröp hon in genom dörren för att inte möta en kniv eller värre-mördaren. Benen tog ett par steg ner för tre trappor, där hon fann familjen. Den 50 åriga mamman var full av blod med ögonen upp-på golvet. Samtidigt som Dina och Cecilia bar blod svärtat över deras ansikten. De hade handfängslar runt handledarna. Det var det värsta Matilda hade sett någonsin.

    ”Jag borde inte göra något… inget! Jag borde bara hålla klaffen”, viskade Aladdin med en darrig röst och bloddroppar i den mjölkfärgade linnen. Då reagerade hon snabbt och skrek:

    ”Stopp din jävel! Kom tillbaka!” Och till slut tog tag i honom, hans vassa kniv och silver pistolen.

    Det hade gått ungefär en månad tills Aladdin den 17 åriga elev i Stockholms Jensen gymnasieskola blev konfronterad för fängelsestraff. Det var som ett inferno för honom för att när hans föräldrar-Thomas och bibliotekarien i skolan hörde nyheterna gjorde de båda självmord på grund av den extrema chocken. Dagen Matilda hörde att de gjorde sådant-att de hoppade av en bergsklippa, kände hon ångesten. Och från den dagen bestämde hon sig till att byta jobb från en mattelärare till en psykolog för att hjälpa barn som inte har föräldrar som uppfostrar barnet ordentligt. Detta för att andra-som Matilda inte går igenom upplevelsen igen.

Sagan om: Familjens försvinnande.

Benen rusade ner för trappstegen tills hon mötte den suddiga siluetten bakom rutan. Hon tog ett steg bakåt, hjärtat dunkade i bröstkorgen. Hennes ögon vidgades, som en nattuggla i ett träd. Händerna var kladdiga av det röda som pressades på pepparsprejen. Hon riktade burken mot mannen med huvan. Han stod blickstilla utanför glasdörren med det vassa föremålet i den utsträckta handen. När blickarna möttes, kände hon kylan krypa in. Mannen skrev på den klara rutan: Gå hem! Med blodiga versaler. Hon vände sig om, rusade mot nöd dörren och sedan mot skogen.

Benen var ömma, hon stannade ett tag på vägen till huset. Hennes huvud kunde inte stå rakt, hon blev svagare. Benen beordrades att gå men ingen rörelse syntes. Mannen med huvan närmade hennes rygg. Han tog tag i hennes hals med ett hårt grepp.

“Snälla, sluta!” Hojtade hon med ett tungt susande. Då dök två män lika som bär med hennes mamma och lillasyster. 

“Lyssna på mig! Du drog bort mitt hjärta och jag ska slita bort din familj!” Skrek han med ett strängt röst bakom hennes blodiga öra. Männen med kostym hade naglarna inpressade i deras öron med pistolerna i öronhålan. Hon skrek sitt högsta men inget pip kom ut.

Sagan om: En dag i livet.

     Ringklockan bankade fram och tillbaka på sängbordet tills handen slog på-med en liten suck. Once again! Tänkte jag ivrigt och lyfte täcket från ansiktet. Jag borstade tänderna. Åt frukost. Byte om. Även kammade. Och frågade mamma om jag kunde få en skjuts, då hennes svar var: 

’Ok’, med två enkla bokstäver. 

     Bilen värmdes upp, medan dimma kom ut ur min varma kropp. Mamma gick ut till framsidan för att skrapa de frusna rutorna. När hon tryckte på gaspedalen öste motorn. Till skolan! Tänkte jag, medan jag kastade blicken mot motorvägen.

Sagan om: En död blomma.

Benen rullade på pedalerna så att jag flög i full fart mot godiskiosken. Den glittrande cykeln låstes med cykellåset. Att vara i godiskiosken varje lördag var min favorit hobby. Jag kunde välja exakt vad än ville. Dock var denna gång annorlunda. 

”Varsågod!” Hojtade jag till den nya tiggaren utanför affären. Varje vecka blev den en ny tiggare som bad om pengar.

”Oj! Vilken glädje! Tack. Tack. Tack så jäkligt mycket min glamorösa och levande blomma!” Tjöt tiggaren med skägg och en darrig men ändå energifull röst. 

”Jag måste gå nu”, tilltalade jag då han inte riktigt hörde. 

”Nej! Nej! Gå!? Du går ingenstans min unga dam!” Skrek han med uppspärrade ögon och lyfte upp en glasburk från en träask. ”Simsalabim! Du är en blomma som förvandlades till min egna stomma!”

Och det var den sista gången jag hade en människokropp. Just nu är jag en livlös, död och en uttorkad blomma.

Sagan om: Kidnapparen.

Väggarna runt omkring mig var gråa och suddiga. Synen var virrig, magen var tom. De höll mig inlåst. Inlåst i ingenstans. Det är helt okej, du klarar dig. Ändå om pappa är i himlen så kollar han fortfarande ner på mig, tänkte jag på stengolvet med ett tjockt lager moln över själen. 

“Mat. Mat!” Skrek jag högt då järndörren öppnades med en hast. En kall vind svep askan på ansiktet. 

“Här din äckliga gris!” Fräste hon på mitt ansikte och slängde den röda hundskålen på golvet. Det var frusna ärtor och fisk som alla andra dagar. Maten var i en stor hög på golvet, utspridd i en enda röra. Mat, tänkte jag diskret då jag kvickt lyfte ärtorna och åt. 

Sagan om: Det brinner.

Röken forsade ut från skorstenen som spred över grannarnas hustak. Benen rusade mot ytterdörren med en hastig vrid öppnade nyckellåset. Dimman var som ett lager över hela vardagsrummet. 

”Hallå! Hallå! Är någon hemma?” vrålade jag, medan blicken kastade mot den kolsvarta stekpannan. 

Sagan om: Den frusna uteliggare.

Kylan kröp mellan benen så att det rös till i kroppen. Några meter bort såg jag en man, barfota med det långa skägget med endast mössan på.

Kroppen darrade, med myntet i handen. Tummen och pekfingret höll femkronan, utsträckt mot tiggarens mugg. 

”Ta min jacka också”, viskade jag med en darrig röst och regndroppar över ansiktet.

Sagan om: En inbrottstjuv.

Värmen spred sig genom rummet. Eldbrasan var på, medan julkulorna dansade runt i julgranen. Det var tyst och stilla. Fotsteg närmade sig, Amanda sat på fåtöljen och öppnade sin bok. Rad efter rad läste hon tills hon slöt till ögonen. Hon sov. Snarkningarna var höga men inte tillräckligt. Med en hast öppnades ytterdörren. Mannen med huvan tog små steg mot vardagsrummet, där han såg henne ligga med boken över huvudet. Julklappar, tänkte mannen och närmade sig julgranen. Amandas ögon öppnades, hon såg honom ta på sina presenter och undrade: 

“Är du jultomten?” Mannen stod blickstilla på golvet och stirrade på henne. Plötsligt reste han sig upp och rusade mot dörren.

Uppföljaren till Räkna till nio men inte till tio serien kommer…

Har jag också sagt att jag ÄLSKAR historia. Det är så kul att veta historier om vad som hände och för det mesta är alla riktigt spännande. Ett exempel på spännande historia är andra världskriget, specifikt slaget vid Pearl Harbor. Jag kan prata så mycket om just den händelsen att jag faktiskt bestämmer mig nu till att skriva lite om hur det hände, vad det är och när exakt det utspelade sig. Nu kör vi!

Slaget Pearl Harbor var en stor vändpunkt året 1941 var året där USA gick in i krig (och blir icke neutral) på grund av attacken från deras fiender på Axelmakterna. En morgon den 7 december 1941 (i en söndag) anföll den japanska flottan i Tysklands sida USAs stillahavsflotta där de flygbombade 353 flygplan enligt mimersbrunn.se, krossade den amerikanska flottbasen medan tjockt rök släpptes ut och var där Japan förstörde flera hem i den amerikanska stillahavsflottan. Japan i Axelmakterna invaderade USAs fartyg i ön Hawaii med marin flygplan som levandehistoria.se hävdar att de dödade 3 000 amerikaner och som därav gjorde så att USA gick in i andra världskriget (WW2). Konsekvenserna för Japan från början lämnades ostraffade dock gick det till slut till skogen efter att USA började förklara krig (mot Japan och Tyskland). Denna händelse skedde på grund av att Japan å ena sidan hade mindre tillgång till olja då USA, Nederländerna och Storbritannien gjorde en embargo mot ett oljekort då till Japan som gjorde så att de inte kunde få tillgång till olja. Å andra sidan att de hade ännu mer problem på att ta över Stilla havet och Sydostasien ner till Australien. Detta ledde alltså till att Japan fick nog och gjorde en överraskningsattack. I detta fall var detta ett misslyckande för Japan då USA gick in i kriget och konsekvenserna för Japan var att USA atombombade (testbombade) på Japans största städerna i söder Hiroshima och Nagasaki just innan andra världskrigets slut. Nu var USA i sitt starkaste och då de började hjälpa den motsatta sidan till Japan-Storbritannien och Sovjetunionen (Ryssland)-genom att ge ut 410 000 lastbilar till Ryssland samt krigsmaskiner, etc. Det gjorde sedan så att civilbefolkningens perspektiv var som en måltavla då varje gång en av de attackerade så resulterade det att massor av människor dog. Till exempel var det flera människor som miste livet som delphipages.live säger år 1942 i 3 juni-6 juni där amerikanerna hämnades med att sänka fyra av japanernas hangarfartyg. Plus var det Japans fel att de själv kapitulerade den 14 augusti i slutet av andra världskriget och där fredsavtalet skrevs den 2 September 1945. För samhällets perspektiv var det alltså en nackdel på grund av hur fler dog/hur soldater/invånare minskades. Plus ledde detta bomb anfall i Pearl Harbor att Tyskland (Axelmakterna) förlorade tre slag: El-Alamein-i söder, Stalingrad-i öster och D-dagen i väster. Och som sagt var orsaken till att Japan kapitulerade 2 Sep där det kostade i ungefär 80 000-90 000 människoliv i klockslaget 08:45 den 6 augusti 1945 (som historieboken påpekar släppte mycket rök efter att planen flyttade sig med bara 9 000 meter). Dock ur den historiska synvinkeln för deras framtid alltså i samtiden så skapade detta mycket spänning mellan dessa länder som USA blev då involverade i. Som sagt kunde detta slag i Pearl Harbor vara anledningen till att just de allierade vann kriget. Detta gjorde alltså så att Japan i deras framtid att alltid vara emot de allierade som när Japan och Tyskland-i ett nazist parti-samarbetade i samma lag för att sedan i slutet av andra världskriget 1945 slå och segra de motsatta länderna. Ett exempel på vad USA gjorde var revanschen mot Tyskland som då var i Japans sida samma år som Pearl Harbor där de bombade tyskarnas ubåt Prinz Eugen och andra därmed. Det fartyget var en av de snabbaste fartygen detta orsakade sedan ett krig mellan Tyskland och den brittiska flottan som sagt samma år, men i månaden Maj. För tyskarna var det brutalt men när det var ett slag vid Atlanten dog ännu en gång flera hundratusentals sjömäns liv. Detta gjorde så att Pearl Harbor orsakade ytterligare en gång ett hav av lik. Även om både och-speciellt USA slog väldigt hårt-och orsakade så att många människor dog ger detta en typ av läxa till vi idag då vi inte ska göra snabba attacker utan tänka på vad som kommer hända i förväg och som i detta fall inte förlora som Japan imperiet och behärskningen i Stilla havet. Inom ekonomiskt perspektiv för USAs synvinkel, behövde de då i framtiden låna ut och hjälpa Frankrike och Storbritannien som sedan USA inte fick pengarna tillbaka då Tyskland inte ville betala tillbaka för skadeståndet efter första världskriget år 1919 innan Pearl Harbor. Detta gjorde då så att USA blev en av de första valen för att låna pengar av. Pearl Harbor händelsen gjorde därefter att det globalt gjorde att kriget blev ännu mer seriös och gjorde det för individerna långsiktigt farligare då massor av städer förstördes samt hem. Till exempel genom att USA gick in i kriget gjorde det så att Tyskland förklarade krig mot USA (för att de inte var neutrala) eftersom de bombade och stoppade deras fartyg. Sannolikheten för varför USA gjorde det var förmodligen för att Japan och Tyskland samarbetar som betyder att USA ville ha lite revenge. För USA var de en av de mest populära länderna i de allierade som var emot Axelmakterna. USA, Storbrinten och Frankrike. 

Denna händelse är viktig och betydelsefull för att i framtiden för Japan sa de att kärnvapen fick så pass mycket konsekvenser då de invånarna minskade med massvis av människor. Alltså var det en kontinuitet på hur människorna ständigt påminde japanerna om att INTE flygbomba andra. Pearl Harbor var som den grekiska tragedin som inte heller var ett nej för de som började med bomb överraskningen. De sa att attacken från USA var dubbelt så dåligt och ännu mer fruktansvärt för människorna i städerna Hiroshima och Nagasaki. Folk skrev från Japan om att sluta använda vapen då deras konsekvenser för det som konsekvenserna de fick från USA skulle komma med full fart. I internet brukade folk skriva enligt fn.se “Kom ihåg Pearl Harbor!” när folk som ville använda kärnvapen mot USA. Detta kan jag även koppla till hur länderna tänkte när andra världskriget kom upp efter första världskriget. Att de inte lärde sig om det som hände och om vad “gnistan som tände världsbrann”, kan orsaka. Att de inte kollade tillbaka på det som redan hände och tänkte att det även kunde återhämta sig till deras nutid. För japanerna var att attackera med bomber var inte en bra idée för vissa i slutet av andra världskriget då de mindes det som hände och vad som kan hända igen. 

Avslutningsvis valde jag denna händelse dels eftersom jag tror att det var en stor anledning och orsak till att axelmakterna förlorade slaget och att det var slutet för Hitler. Dels för att jag från hela början kände mig osäker om vad som faktiskt hände mellan Japan och USA, vilka konflikter de borde och var som var anledningen till att Japan först strejkade. Nu när jag har kollat igenom själva händelsen fick jag en mer klar syn på hur det gick till och hur USA slutligen gick med i kriget. Detta för att jag påstod från först början att USA var med i kriget, men när jag fick reda på att de inte var med började jag ifrågasätta varför de var neutrala eftersom de inte var det i första världskriget. Dock vet jag idag mycket mer än förr och har ganska mycket koll om vad som pågick under Pearl Harbor tiden år 1941.

Lärde ni också er någonting? Skriv gärna i kommentarsfältet!

Huddinge
Stockholms län
Sverige
, Instagram: fatima_said14_forfattare

Tonen

I svenska och andra språk har de olika toner på meningar som till exempel:

”Jag ska gå!”

I den här meningen kan man lägga extra mycket på till exempel jag eller ska eller gå precis såhär:

Jag ska gå!”

Alltså menar jag jag inte hon eller dem ska gå. Eller kan man säga den här meningen som:

”Jag ska gå!”

Här säger jag att jag ska gå, att jag ska göra det. I den här tonen kan berättaren anses som arg.

”Jag ska !

Berättaren påpekar alltså att de ska och till exempel inte åka.

ALLA BÖCKER JAG TÄNKER LYSSNA PÅ

En tanke på “Mina böcker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s